OJ SÅ FEL DET KAN BLI
Nu ska jag berätta för alla intresserade hur jag och natali så fantastiskt genomförde vårt första träningspass. Vi båda har ju tänkt att vi ska börja träna nu ett tag men verkligen inte tagit tag i det, men nu så äntligen bestämde vi oss! Vi skulle träffas vid klockan fyra utanför skolan, eftersom jag slutar vid två så tänkte jag att jag skulle hinna åka hem och packa och sedan åka tillbaka.
Det började med att jag fick jobba över till kvart över tre, sedan när jag äntligen satt på spårvagnen så stod den stilla ovanligt länge vid centralen och vi fick veta att det var något fel på spåret. Nyinflyttad som jag fortfarande känner mig undrade jag verkligen hur jag skulle ta mig hem nu? gick det bussar till mig? ja, efter lite letande kom jag fram till att det faktiskt gjorde det och jag hann med bussen i sista sekunden. Nu hade det redan tagit en halvtimme, egentligen tar det 15 minuter att åka hem. När jag hade suttit på bussen i 2 sekunder meddelades det att spårvagnarna gick som vanligt igen, så typiskt tänkte jag.
Väl hemma var jag mycket stolt över mig själv då jag packade ner allt jag behövde på cirka 3 minuter och sprang till spåret (under denna korta period kom jag på att jag inte hade några inomhusskor? och att jag inte alls kunde köpa årskort för jag ska ju faktiskt börja träna fotboll igen?). Väl där tickade minuterna på men ingen spårvagn syntes till, hade de inte fixat detta? svar: nej. Jag stod alltså och slösade ytterligare 20 minuter tills jag och lisa bestämde oss för att ta bussen istället, ja vänskap lyckades kanske knytas endast på grund av att spårvagnen faktiskt inte kom - något positivt!
När jag skulle byta till spårvagn vid centralen hade spåret kraschat på ett ställe till så väntetid även här. Jag lyckades möta natali runt tjugo i fem, jippi. Ja, äntligen hade vi lyckas ta oss till friskis! Väl där köpte natali ett årskort och jag, snilleblixten, köpte ett engångspass - på gymmet. Att ta sig till omklädningsrum och lokaler var som att gå genom en labyrint och vi gick fel några gånger och var tvugna att fråga två personer innan vi kom rätt.
Väl där så var hela gymmet fullt, och vi som hade tänkt ta löpband och trampmaskiner - där var det mer än fullt, alltså kö! Jaja vi tar en matta och kör lite tänkte vi, men alla mattor var visst tagna. Och efter att ha skuttat omkring i en halvtimme utan att få någonting gjort så bestämde vi oss för att gå.. Natali fick ångest och ville inte alls ha ett årskort där men hon kunde inte få det ogjort inte, själv fick jag ett presentkort på ett nytt pass - kul! Vi tänkte att vi kanske skulle ta en powerwalk istället när vi båda plötsligt kände oss väldigt utmattade och hungriga, så det blev en slowwalk upp på en höjd där man kunde se ut över hela göteborg stad, vackert med alla lampor i alla fall! Så kan det gå.
En minnesvärda träningsdag - S.
Det började med att jag fick jobba över till kvart över tre, sedan när jag äntligen satt på spårvagnen så stod den stilla ovanligt länge vid centralen och vi fick veta att det var något fel på spåret. Nyinflyttad som jag fortfarande känner mig undrade jag verkligen hur jag skulle ta mig hem nu? gick det bussar till mig? ja, efter lite letande kom jag fram till att det faktiskt gjorde det och jag hann med bussen i sista sekunden. Nu hade det redan tagit en halvtimme, egentligen tar det 15 minuter att åka hem. När jag hade suttit på bussen i 2 sekunder meddelades det att spårvagnarna gick som vanligt igen, så typiskt tänkte jag.
Väl hemma var jag mycket stolt över mig själv då jag packade ner allt jag behövde på cirka 3 minuter och sprang till spåret (under denna korta period kom jag på att jag inte hade några inomhusskor? och att jag inte alls kunde köpa årskort för jag ska ju faktiskt börja träna fotboll igen?). Väl där tickade minuterna på men ingen spårvagn syntes till, hade de inte fixat detta? svar: nej. Jag stod alltså och slösade ytterligare 20 minuter tills jag och lisa bestämde oss för att ta bussen istället, ja vänskap lyckades kanske knytas endast på grund av att spårvagnen faktiskt inte kom - något positivt!
När jag skulle byta till spårvagn vid centralen hade spåret kraschat på ett ställe till så väntetid även här. Jag lyckades möta natali runt tjugo i fem, jippi. Ja, äntligen hade vi lyckas ta oss till friskis! Väl där köpte natali ett årskort och jag, snilleblixten, köpte ett engångspass - på gymmet. Att ta sig till omklädningsrum och lokaler var som att gå genom en labyrint och vi gick fel några gånger och var tvugna att fråga två personer innan vi kom rätt.
Väl där så var hela gymmet fullt, och vi som hade tänkt ta löpband och trampmaskiner - där var det mer än fullt, alltså kö! Jaja vi tar en matta och kör lite tänkte vi, men alla mattor var visst tagna. Och efter att ha skuttat omkring i en halvtimme utan att få någonting gjort så bestämde vi oss för att gå.. Natali fick ångest och ville inte alls ha ett årskort där men hon kunde inte få det ogjort inte, själv fick jag ett presentkort på ett nytt pass - kul! Vi tänkte att vi kanske skulle ta en powerwalk istället när vi båda plötsligt kände oss väldigt utmattade och hungriga, så det blev en slowwalk upp på en höjd där man kunde se ut över hela göteborg stad, vackert med alla lampor i alla fall! Så kan det gå.
En minnesvärda träningsdag - S.
Trackback