Det är nu det händer
Jag älskar älskar älskar semester! Bara så ni vet! I måndags fikade jag med Sofie sedan blev det mysigt kvällshäng med lova&mandy :) Igår blev det sol och första doppet för iår, bättre sent än aldrig! Efter det drog vi och golfade lite och sedan satte Simon och jag oss på en uteservering i väntan på volleyboll på kvällen, där mitt lag var i en klass för sig ;) Nice! Idag bär det av till Västervik för stek, sedan blir det grill och häng ikväll, imorgon drar jag till Kalmar till bästa Soof, och vi drar vidare till Ölandet - fint! På fredag åker jag vidare till götet, hallå, nu börjar det bli sommar :):) Nämnde jag att jag älskar det här?
Förhoppningsvis hittar jag och min älskling en resa till utlandet nästa vecka med, då skulle det vara perfekt!
Hjärta
Många tankar
För ett tag sedan slutade jag min kurs "Barn i Världen" och sa hejdå till min fina klass - men vi lär synas snart igen! Igår träffade jag Sara och Åsa för att fortsätta vårt projekt med en bildutställning från tiden i Bolivia, alltid lika kul! Jag tror det kan bli riktigt bra.
Nu har det kommit till en punkt att det känns overkligt att vi varit där, och allt vi varit med om på vår livs resa känns diffust. Lustigt hur det kan bli så egentligen och jag hatar hur lätt man faller tillbaka i gamla vanor. Den här ha-manin och överkonsumtionen, men det är svårt att leva annorlunda när allt är sig likt runt omkring. Sedan är det också lättare att skylla på något annat än att faktiskt försöka. Lathet kan det också kallas. För i förrgår kände jag behovet av att shoppa, och då gjorde jag det bara för att jag kunde. Nu är jag arg på mig själv både för att jag gjorde det, för att det faktiskt känns okej och för att jag vet att jag kommer att göra det igen. För nu är det ju det här samhället jag lever i, right?
AJAJAJ
Jag har så ont i kroppen, i alla leder och jag vet inte varför. Känner mig som en gamling och jag antar att det inte är bra :p får väl vänta ut och se, men känner mig ömtålig som fan :/ Har också haft ett illamående till och från, jag vet inte hur länge, flera månader i alla fall, som inte vill släppa. Jobbigt att aldrig känna sig riktigt frisk! Småskador i fotbollen med, Ledbanden i foten, sträckning i ljumsken, åh detta är inte kul! Kroppen kanske säger ifrån nu.. Hoppas det går över, har haft ont i 4 dagar nu! Nu är klaga det över, punkt :)
Soooool
måste passa på att vara ute när jag kan, jobbat hela veckan men idag börjar jag inte förän tre så då blir det stek! Massor glass råkade jag äta också, sommaren är här folks - njut!
Helgen!
Spelade match i fredags, vinst med 5-2, äntligen! Det kändes bra ända in i själen även att foten dog!
Sedan har jag bara kunnat vara med simon, längtat efter att bara vara vi en hel dag, det är lycka! Vi var på kalas hos mormor och morfar, hade filmkväll, grillade och massor mys :) hann även ha filmkväll med Tenga och Päsa :) fint! Dock har det hänt lite saker som jag verkligen hoppas löser sig...
Vi cyklade ut till golfbanan häromkvällen, då svingade jag för första gången i mitt liv, roligt att testa på nya saker, jag kanske inte var så himla bra, men ändå :p
Nu har jag precis slutat jobbet och ska åka med bossen hem, puss!
Hur kunde jag vara borta i 2 månader?
Är det normalt att sakna någon varenda sekund när man inte är tillsammans? Att sakna någon så att det gör ont bara för att den personen är på jobbet och man själv råkar vara ledig? Så mycket att det det faktiskt är lite jobbigt att göra andra saker bara för att den andra personen inte är med, oavsett om det är en kväll eller en hel dag... (?)
Fånigt men sant.
Stolt faster <3
Äntligen har jag fått träffa lilla ebbis(Ebba), tycker om bäbismys!
Home
Nu är jag hemma, med blandade känslor kan jag ju helt klart säga! Känns väldigt konstigt.. Men jag är glad att jag är hemma hos min älskling, och att jag fick träffa mina fina vänner dagen efter hemkomst på en härlig påskfest! Men jag känner ju definitivt att mitt liv är rätt tråkigt nu, vill på mer äventyr! Jag har träffat personer som påverkat mig så mycket och det är jag väldigt glad för!
Sista semesterveckan var helt underbar! Besökte machu picchu som är det häftigaste jag upplevt och antagligen kommer att uppleva i hela mitt liv, så sagolikt vackert där uppe bland bergen! Ville verkligen inte åka därifrån! Cusco och Aguas Calientes var två oerhört vackra städer som jag definitivt vill besöka igen.
Vi körde rafting i urubamba river, det var så jäkla kul! Var skiträdd först, skulle köra i nivå 4 av 5, men när vi väl körde igång ville jag aldrig sluta, det var såå häftigt! Hoppade från en bro rakt ner i strömmen, kände att jag var tvungen att övervinna min höjdrädsla lite där :p Testade även på surfing i Lima, superhärligt, lyckades stå upp i några sekunder i alla fall, haha!
Brände sönder oss första dagen i Lima och kunde knappt sola efter det, skit ;) så skönt med semester, efterlängtat! Vårt schema har varit så fullspäckat sedan första dagen, intensivt, och nu kunde vi bara få vara lite! På vägen hem hade vi mellanlandning i Miami, tog tillfället i akt att utforska Miami Beach/South Beach, så fint!!
Härligt att komma hem och bli bjuden på påskgodis och påskmat :) Perfekt verkligen! Nu har jag varit så himla trött, måste sova ikapp lite, sov 10 timmar på tre dygn, usch! Puss alla
Praktiken
I den forsta familjen vi besokte kunde pappan inte jobba eftersom att han hade epilepsi och fick flera anfall om dagen for att han anstrangde sig sa hart. Nu nar han inte jobbar har familjen anda inte rad med mediciner och han far flera anfall i veckan, en reducering men en hemsk verklighet. Alla i familjen grat eftersom att mamman jobbade med att salja gronsaker pa gatan och familjen har inte alltid mat pa bordet. Den aldsta systern har varit tvungen att sluta skolan, trots sin stora drom att kunna ga i skolan, och maste hjalpa sin mamma, stamningen var otroligt ledsam. Dessa barnen kommer ocksa till organisationen, man skulle aldrig kunna ens gissa pa att de har ett sa hart liv. Nar vi kommer till centret ar de alltid rena, trots att de inte har tillgang till toalett eller ens rinnande vatten. Kladerna ar alltid rena, men man marker att de ofta smiter ivag till toaletten for att tvatta av sig. Storasystern i den har familjen sjong en sang om sin pappa pa avslutningen, grat samtidigt eftersom att de inte vet hur lange han kommer att overleva utan sina mediciner, hemska verklighet - tals att saga manga ganger.
En annan familj som jag besokte, deras hus holl pa att rasa. CIDIC hjalper bara personer som lever i extrm fattigdom, uppe i el Alto dar vi jobbat dar de mest fattiga lever. De lever alltsa uppe pa bergskanten och hotast standigt av husras, speciellt hart ar det nar det kommer mycket regn och stora landsmassor rasar. De berattade att de inte kunde sova om natterna nar det regnade, eftersom radslan alltid fanns dar, garden hade redan forsvunnit nerfor branten. Men de har ingen annanstans att ta vagen, vad har man for val. Det blir otroligt kallt om natterna har, och de har i alla fall tak over huvudet, men hal i jordvaggar/tak som de forsokt tacka over med plast, en standig kamp.
Mitt fadderbarn heter Soledad, sa otroligt fint namn och hon ar otroligt sot! I hennes familj finns det inte mycket karlek och det ar ofta brak inom familjen. Hennes mamma har reumatism och har inte langre rad med mediciner. Barnen, 5, har tva olika pappor som bada har lamnat dem. Hon har varit sangliggandes i tre manader da hon utan medicinerna inte ens kan sta upp sjalv, hon tynar bort och har otroligt ont. Hon skulle kunna fa sina mediciner for 200 kronor/manad, hemma ar det inte mycket, men for denna familj ar det omojligt. Tva av barnen jobbar, de tjanar ungefar 600 kronor/manad tillsammans, och ska forsorja familjen som ar 6 personer och ena systerns man som inte kan jobba pa grund av epilepsi och deras barn. Mat finns alltsa inte pa bordet varje dag.
Mina och Asas 400 kronor kommer att gora sa att Soledad far ga i skolan, och hjalpa hennes familj ocksa, sa mycket gor det. Man kan valja att bli halvfadder 200 kronor, eller helfadder 400 kronor varje manad. Om ni kanner att ni kan, snalla hjalp till. Alla dessa barn ar i stort behov av hjalp for att ens kunna klara sig. Annars far de sluta skolan och hjalpa sina foraldrar att arbeta, och det ar inte halsosamt. Detta ar bara tva av de familjer jag besokt, det finns tusentals bara i detta lilla omrade! Ingen kan gora allt, men alla kan gora nagot! Puss alla / Sara.
Praktiken pa CIDIC
Bra helg
Nu
Helt plotsligt skiner solen igen
Hola!
La vida en Cochabamba
Today
Ikväll bär tåget av mot Stockholm! Starka känslor.
Världens lyckligaste
3/2-12
Jobbigt
Åker mot Arlanda på torsdag! Flyger på fredag! Det har gått alldeles för fort, det gör ont faktiskt! Vet att jag kommet ha det bra och att det kommer vara en upplevelse för livet. Allt jag tänker på är Simon. Åh! Kommer sakna ihjäl mig!
Puh
Vann cupen för övrigt, riktigt gutt bruds :)
Har gått i skolan nu tors-sön, och när vi i klassen skulle skiljas åt så var det: hej då, vi ses i Bolivia.. Sinnessjukt! Om två och en halv vecka är jag alltså där, det som kändes så långt borta är nu här! Läskigt, spännande. Kommer sakna min älskling!
Nu ska jag dö i soffan efter ett styrke/intervallpass i kylan, puss.