För ett tag sedan slutade jag min kurs "Barn i Världen" och sa hejdå till min fina klass - men vi lär synas snart igen! Igår träffade jag Sara och Åsa för att fortsätta vårt projekt med en bildutställning från tiden i Bolivia, alltid lika kul! Jag tror det kan bli riktigt bra.

Nu har det kommit till en punkt att det känns overkligt att vi varit där, och allt vi varit med om på vår livs resa känns diffust. Lustigt hur det kan bli så egentligen och jag hatar hur lätt man faller tillbaka i gamla vanor. Den här ha-manin och överkonsumtionen, men det är svårt att leva annorlunda när allt är sig likt runt omkring. Sedan är det också lättare att skylla på något annat än att faktiskt försöka. Lathet kan det också kallas. För i förrgår kände jag behovet av att shoppa, och då gjorde jag det bara för att jag kunde. Nu är jag arg på mig själv både för att jag gjorde det, för att det faktiskt känns okej och för att jag vet att jag kommer att göra det igen. För nu är det ju det här samhället jag lever i, right?

Jag har så ont i kroppen, i alla leder och jag vet inte varför. Känner mig som en gamling och jag antar att det inte är bra :p får väl vänta ut och se, men känner mig ömtålig som fan :/ Har också haft ett illamående till och från, jag vet inte hur länge, flera månader i alla fall, som inte vill släppa. Jobbigt att aldrig känna sig riktigt frisk! Småskador i fotbollen med, Ledbanden i foten, sträckning i ljumsken, åh detta är inte kul! Kroppen kanske säger ifrån nu.. Hoppas det går över, har haft ont i 4 dagar nu! Nu är klaga det över, punkt :)