Jag är förskräckligt kär i dig


Doften av nybakat

Kan vara oslagbar! Sedan att man får slicka skålen och äta hur många kakor man vill gör ju inte det hela sämre ;) Min kärlek beställde kärleksmums, så passande, och för min egen räkning blev det kladdkakemuffins, mm! Lyckat bak. Är ingen flitig bakare precis, men har kommit på att det är rätt så kul när man väl kommer till! :)


Home

Lite smått ifrån vårt hem.


Mosters favo

Idag var lilla Ebba, eller Ebbut som jag brukar kalla henne, hemma och hälsade på! Alltid lika härligt med bäbismys. <3


<3


Förändring

Jag har tagit det stora modiga steget att bli brunett, för första gången ever! Jajamen.


Jaaarååå

Äntligen har jag kommit på mitt lösenord till bloggen igen! Men bli inte för förväntansfulla, har aldrig riktigt varit bra på att hålla den vid liv...


Det är nu det händer

Jag älskar älskar älskar semester! Bara så ni vet! I måndags fikade jag med Sofie sedan blev det mysigt kvällshäng med lova&mandy :) Igår blev det sol och första doppet för iår, bättre sent än aldrig! Efter det drog vi och golfade lite och sedan satte Simon och jag oss på en uteservering i väntan på volleyboll på kvällen, där mitt lag var i en klass för sig ;) Nice! Idag bär det av till Västervik för stek, sedan blir det grill och häng ikväll, imorgon drar jag till Kalmar till bästa Soof, och vi drar vidare till Ölandet - fint! På fredag åker jag vidare till götet, hallå, nu börjar det bli sommar :):) Nämnde jag att jag älskar det här?

Förhoppningsvis hittar jag och min älskling en resa till utlandet nästa vecka med, då skulle det vara perfekt!


Hjärta


Många tankar

För ett tag sedan slutade jag min kurs "Barn i Världen" och sa hejdå till min fina klass - men vi lär synas snart igen! Igår träffade jag Sara och Åsa för att fortsätta vårt projekt med en bildutställning från tiden i Bolivia, alltid lika kul! Jag tror det kan bli riktigt bra.

Nu har det kommit till en punkt att det känns overkligt att vi varit där, och allt vi varit med om på vår livs resa känns diffust. Lustigt hur det kan bli så egentligen och jag hatar hur lätt man faller tillbaka i gamla vanor. Den här ha-manin och överkonsumtionen, men det är svårt att leva annorlunda när allt är sig likt runt omkring. Sedan är det också lättare att skylla på något annat än att faktiskt försöka. Lathet kan det också kallas. För i förrgår kände jag behovet av att shoppa, och då gjorde jag det bara för att jag kunde. Nu är jag arg på mig själv både för att jag gjorde det, för att det faktiskt känns okej och för att jag vet att jag kommer att göra det igen. För nu är det ju det här samhället jag lever i, right?


AJAJAJ

Jag har så ont i kroppen, i alla leder och jag vet inte varför. Känner mig som en gamling och jag antar att det inte är bra :p får väl vänta ut och se, men känner mig ömtålig som fan :/ Har också haft ett illamående till och från, jag vet inte hur länge, flera månader i alla fall, som inte vill släppa. Jobbigt att aldrig känna sig riktigt frisk! Småskador i fotbollen med, Ledbanden i foten, sträckning i ljumsken, åh detta är inte kul! Kroppen kanske säger ifrån nu.. Hoppas det går över, har haft ont i 4 dagar nu! Nu är klaga det över, punkt :)


Soooool

måste passa på att vara ute när jag kan, jobbat hela veckan men idag börjar jag inte förän tre så då blir det stek! Massor glass råkade jag äta också, sommaren är här folks - njut!


Helgen!

Spelade match i fredags, vinst med 5-2, äntligen! Det kändes bra ända in i själen även att foten dog!

Sedan har jag bara kunnat vara med simon, längtat efter att bara vara vi en hel dag, det är lycka! Vi var på kalas hos mormor och morfar, hade filmkväll, grillade och massor mys :) hann även ha filmkväll med Tenga och Päsa :) fint! Dock har det hänt lite saker som jag verkligen hoppas löser sig...

Vi cyklade ut till golfbanan häromkvällen, då svingade jag för första gången i mitt liv, roligt att testa på nya saker, jag kanske inte var så himla bra, men ändå :p

Nu har jag precis slutat jobbet och ska åka med bossen hem, puss!


Hur kunde jag vara borta i 2 månader?

Är det normalt att sakna någon varenda sekund när man inte är tillsammans? Att sakna någon så att det gör ont bara för att den personen är på jobbet och man själv råkar vara ledig? Så mycket att det det faktiskt är lite jobbigt att göra andra saker bara för att den andra personen inte är med, oavsett om det är en kväll eller en hel dag... (?)

Fånigt men sant.


Stolt faster <3

Äntligen har jag fått träffa lilla ebbis(Ebba), tycker om bäbismys!


Home

Nu är jag hemma, med blandade känslor kan jag ju helt klart säga! Känns väldigt konstigt.. Men jag är glad att jag är hemma hos min älskling, och att jag fick träffa mina fina vänner dagen efter hemkomst på en härlig påskfest! Men jag känner ju definitivt att mitt liv är rätt tråkigt nu, vill på mer äventyr! Jag har träffat personer som påverkat mig så mycket och det är jag väldigt glad för!

Sista semesterveckan var helt underbar! Besökte machu picchu som är det häftigaste jag upplevt och antagligen kommer att uppleva i hela mitt liv, så sagolikt vackert där uppe bland bergen! Ville verkligen inte åka därifrån! Cusco och Aguas Calientes var två oerhört vackra städer som jag definitivt vill besöka igen.

Vi körde rafting i urubamba river, det var så jäkla kul! Var skiträdd först, skulle köra i nivå 4 av 5, men när vi väl körde igång ville jag aldrig sluta, det var såå häftigt! Hoppade från en bro rakt ner i strömmen, kände att jag var tvungen att övervinna min höjdrädsla lite där :p Testade även på surfing i Lima, superhärligt, lyckades stå upp i några sekunder i alla fall, haha!

Brände sönder oss första dagen i Lima och kunde knappt sola efter det, skit ;) så skönt med semester, efterlängtat! Vårt schema har varit så fullspäckat sedan första dagen, intensivt, och nu kunde vi bara få vara lite! På vägen hem hade vi mellanlandning i Miami, tog tillfället i akt att utforska Miami Beach/South Beach, så fint!!

Härligt att komma hem och bli bjuden på påskgodis och påskmat :) Perfekt verkligen! Nu har jag varit så himla trött, måste sova ikapp lite, sov 10 timmar på tre dygn, usch! Puss alla


Praktiken

Det var jattejobbigt att saga hejda till alla barnen pa CIDIC, gratkalas pa hog niva. Vill verkligen komma tillbaka nagon dag, men det aterstar att se om det blir verklighet! Det vi har fatt uppleva har varit sa otroligt larorikt, och det kommer verkligen att forandra mitt liv. Det kommer att vara svart att komma tillbaka till Sverige, dar verkligen alla overkonsumerar och lever i overflod. Det kommer att bli svart, kontrasten ar otroligt stor.

 I den forsta familjen vi besokte kunde pappan inte jobba eftersom att han hade epilepsi och fick flera anfall om dagen for att han anstrangde sig sa hart. Nu nar han inte jobbar har familjen anda inte rad med mediciner och han far flera anfall i veckan, en reducering men en hemsk verklighet. Alla i familjen grat eftersom att mamman jobbade med att salja gronsaker pa gatan och familjen har inte alltid mat pa bordet. Den aldsta systern har varit tvungen att sluta skolan, trots sin stora drom att kunna ga i skolan, och maste hjalpa sin mamma, stamningen var otroligt ledsam. Dessa barnen kommer ocksa till organisationen, man skulle aldrig kunna ens gissa pa att de har ett sa hart liv. Nar vi kommer till centret ar de alltid rena, trots att de inte har tillgang till toalett eller ens rinnande vatten. Kladerna ar alltid rena, men man marker att de ofta smiter ivag till toaletten for att tvatta av sig. Storasystern i den har familjen sjong en sang om sin pappa pa avslutningen, grat samtidigt eftersom att de inte vet hur lange han kommer att overleva utan sina mediciner, hemska verklighet - tals att saga manga ganger.

En annan familj som jag besokte, deras hus holl pa att rasa. CIDIC hjalper bara personer som lever i extrm fattigdom, uppe i el Alto dar vi jobbat dar de mest fattiga lever. De lever alltsa uppe pa bergskanten och hotast standigt av husras, speciellt hart ar det nar det kommer mycket regn och stora landsmassor rasar. De berattade att de inte kunde sova om natterna nar det regnade, eftersom radslan alltid fanns dar, garden hade redan forsvunnit nerfor branten. Men de har ingen annanstans att ta vagen, vad har man for val. Det blir otroligt kallt om natterna har, och de har i alla fall tak over huvudet, men hal i jordvaggar/tak som de forsokt tacka over med plast, en standig kamp.

Mitt fadderbarn heter Soledad, sa otroligt fint namn och hon ar otroligt sot! I hennes familj finns det inte mycket karlek och det ar ofta brak inom familjen. Hennes mamma har reumatism och har inte langre rad med mediciner. Barnen, 5, har tva olika pappor som bada har lamnat dem. Hon har varit sangliggandes i tre manader da hon utan medicinerna inte ens kan sta upp sjalv, hon tynar bort och har otroligt ont. Hon skulle kunna fa sina mediciner for 200 kronor/manad, hemma ar det inte mycket, men for denna familj ar det omojligt. Tva av barnen jobbar, de tjanar ungefar 600 kronor/manad tillsammans, och ska forsorja familjen som ar 6 personer och ena systerns man som inte kan jobba pa grund av epilepsi och deras barn. Mat finns alltsa inte pa bordet varje dag.

Mina och Asas 400 kronor kommer att gora sa att Soledad far ga i skolan, och hjalpa hennes familj ocksa, sa mycket gor det. Man kan valja att bli halvfadder 200 kronor, eller helfadder 400 kronor varje manad. Om ni kanner att ni kan, snalla hjalp till. Alla dessa barn ar i stort behov av hjalp for att ens kunna klara sig. Annars far de sluta skolan och hjalpa sina foraldrar att arbeta, och det ar inte halsosamt. Detta ar bara tva av de familjer jag besokt, det finns tusentals bara i detta lilla omrade! Ingen kan gora allt, men alla kan gora nagot! Puss alla / Sara.

Praktiken pa CIDIC

Vi ar fyra tjejer Emma, Asa, Cissi och Sara G som praktiserar pa CIDIC, ett center for barn uppe i El Alto. Vara arbetsuppgifter har varit omvaxlande fran dag till dag. Vi har bland annat fatt hjalpa doktorn att undersoka barnens halsa, dar vi har fatt mata barnens langd, temperatur och vikt. Doktorn gor aven en grundlig undersokning pa varje barn och darefter delas medicin ut gratis vid behov. Denna undersokning gors tre ganger per ar. Det var svart att se de problem som barnen har med halsan och hygienen. Att tval och vatten inte ar en sjalklarhet i hemmet, att deras klader ar trasiga, att bristen pa tandborste och tandkram gor att deras tander ar fulla med karies och att vissa barns hander ar fulla med blasor for att de maste hjalpa till att tvatta klader, allt detta gjorde att man fick en stor klump i magen och man far verkligen perspektiv pa hur orattvist livet kan vara. Vi har ocksa fatt hjalpa barn i olika aldrar att skriva brev till sina faddrar, men aven hjalpt de barn som inte har nagon fadder an att skriva ett forsta brev. Till en borjan var det svart att hjalpa till och svara pa fragor, vi kande att det var svart att uttrycka sig pa spanska och man forstar mer an vad man sjalv kan uttrycka. Det ar jobbigt att se de barn som ej har nagon fadder, da man ser att de ar ledsna och att de hoppas pa att nagon skulle vilja vara fadder at dem. Det maste vara jobbigt att se hur de andra barnen far brev och gavor. En annan sak vi tyckte var jobbig var att pedagogiken hos vissa "larare" inte ar sa bra. Nar vissa barn har skrivit ett fint brev och nojda visar upp det, sa duger det inte alltid at lararen och blir da utsuddat. Det ar frustrerande att se barnens miner vid dessa tillfallen. Men for det mesta fungerar brevskrivningen mycket bra och det ar harligt att fa vara med och se de vackra brev som barnen skriver. Roligt ocksa att se vilken skillnad faddrarna gor for barnen pa bade ekonomisk och personlig niva! Vi far ocksa vara med och oversatta breven fran spnska till svenska, det ar haftigt hur otroligt oppna barnen ar i sina brev till faddrarna! En otrolig upplevelse har varit att fa folja med socialarbetarna ut till en del familjer. vi har fatt se hur barnen bor och hur familjens situation verkligen ar. Manga av familjernas hus byggs pa bergskanten och hotas standigt av ras och regn. Flera av dem har redan rasat under regnperioden som varit. Manga av familjerna bor i valdigt sma hus, vanligen med endast ett rum. Det finns inte sangar till varje person och de far darfor dela. Filtar saknas och natterna blir ofta mycket kalla da det ej finns nagon varmekalla och vaggarna endast ar byggda av lera utan nagon isolering. Koken bestar vanligen bara av en spis och har de tur finns aven en ugn att laga mat i. Tillgang till vatten och toalett ar absolut ingen sjalvklarhet och familjerna far darfor anvanda regnvatten. Tvatten gors vanligen i plasthinkar. Socialarbetarnas uppgift ar att se till sa att familjerna far den hjalp de behover. Det ar svart att tro att barnen pa centret verkligen bor som de gor, trangt och fattigt. Man far ett annat perspektiv pa hur man lever da en familj pa 11 personer bor pa en yta inte storre an 10 kvadratmeter. Under praktiktiden har nagra av oss valt att bli faddrar. Det kanns helt ratt att gora ett sadant val nar man ar pa plats och det ar skont att veta att de pengar man skanker gar direkt till barnet. Harligt ocksa att fa traffa fadderbarnen och deras foraldrar, det skapar ett mer personligt band!

Bra helg

Den har helgen kommer jag sent att glomma! Hela resan har varit fantastisk, borsett fran att vi sjalvklart var tvugna att aka sju timmar genom bergen, fyfan, chaufforen korde som en galning, hojdradslan gjorde det ju inte battre. Sahar i efterhand var det i alla fall vart det, hojdskracken kan kanske vara botad nar jag kommer hem efter denna resa.. Haha. Karnevalen var helt otrolig, vi satt verkligen och kollade pa den i typ 12 timmar, helt otroligt fina drakter och harliga danser. Kan inte forsta hur det inte kunde ta slut pa folk, det bara kom fler och fler, och vi var bara dar en dag :P Har fatt harliga bilder med dansare, och fick till och med pa mig en drakt, det ni! Taget fran karnevalen i Oruro till Uyuni gick forsta biten over vattnet, det var haftigt. Saltoknen var nog det haftigaste jag sett, kandes som man var i himlen eller typ gick pa vatten. Har grymma bilder darifran med, men det gar typ inte att ladda upp pa dessa datorer tyvarr. Nu ar vi tillbaka i Cochabamba och har ar det vattenkrig i hela staden infor deras karneval som borjar imorgon. Inte sa kul att bli dyngsur utan att ha nagat att forsvara sig med. :P Fasar infor hemvagen fran internetcafet, fast kan nog inte bli blotare an vad jag redan ar :) Puss alla!

Nu

Hej allihopa! Nu har det redan gatt en vecka med spanskastudierna, sjukt. Har hunnit med studiebesok pa en organisation som heter Red Tinku med. At var forsta maltid med dom pa gatan igar, spannande! Maten har ar otroligt god, men det finns mycket mer sotsaker an vad jag kunnat ana, men det gor ju inget ;) Har varit pa marknaderna igen och hittat massa spannande souvenirer. Men nu maste jag ga for om en halvtimme aker vi mot Oruro och Karnevalen, kommer tillbaka till Cochabamba pa tisdag! Ska bli sjukt kul hela den har helgen, men mycket resande. Det tar ca 10 timmar att aka till Oruro och sedan minst ytterligare 5 att aka till Salar de Uyuni, wish me luck :p PUSS

Helt plotsligt skiner solen igen

Nu sitter vi har hela ganget pa rad och knapprar sa fort vi kan for att hinna fa... ivag alla mejl. Vi har det underbart. Bergen ar sa vackra sa det kanns som att man gar omkring i en saga, manniskorna ar lugna och vanliga. Maten ar fantastisk och blommorna finns i alla farger. Har ar timmarna och minutrarna inte lika viktiga. Det finns ingen busstabell, inga take away- kaffe eller for langa koer. Ig...ar traffade vi 8 -ariga Adrin som spelade for oss pa sin trasiga leksaksgitarr. Till honnom och till andra gatubarn gar era pengar. Adrin fick ett par nya skor och vi fick ett mote som vi aldrig kommer glomma. Tack for att ni vill vara med och hjalpa ♥ / sara, asa, emma, sara, cissi, malin, linn och maja.

Hola!

Hola! Nu har vi gjort oss hemmastadda hos var vardfamilj. Vi har aven borjat i spanskaskolan och borjar att komma in i spraket ordentligt. Allt kanns jattebra. Solen har val lite forsvunnit for oss om man sager sa. Valdigt skiftande vader men mycket regn, gatorna svammar over pa bara nagra minuter, men varmt ar det. Alla Bolivianos har nog skrattat och pekat pa oss nar bilarna skvatter upp vatten over alla och nar vi tar av oss skorna och forsoker pulsera over gatorna. Manga skratt har det blivit :) Min klass ar helt underbar. I helgen bar det av till Carneval i Oruro, den storsta i Latinamerika, sedan ska vi besoka Salar de Uyuni, varldens storsta saltoken. Vi har varit uppe pa ett berg och kollat pa en staty: Jesus Christos. Som den i Rio fast storre. Jag forstar mig inte pa migsjalv ibland, det var ju jattehogt och jag var skitradd mestadels, men det var en upplevelse i alla fall, jattefin utsikt over hela staden. Vi har aven varit pa en stor lokal marknad, jag vill verkligen kopa hem allt jag ser. Alla stickade trojor av lamaull, skinnvaskorna och alla handgjorde saker ar sa otroligt fina. Kopte en poncho for 60 kronor, ett par vantar for 12 kr, internetet kostar 2kr/timmen, ja ni fattar att det ar billigt?! Lider nar man ser alla gatubarn dock. Med skitiga fotter och inga skor. Sa igar gjorde vi en god garning. Vi sag en liten pojke som stod och spelade gitarr pa gatan, sa vi tog med honom till en affar sa att han fick valja ett par skor. Visst, det forandrar inte varlden, men det ar alltid nagat. Hasta Luego! Puss

La vida en Cochabamba

Hola! Vi har antligen kommit fram till Cochabamba efter en superlang resa. Trotta men glada fick vi ett mycket varmt valkomnande i La Paz av Thomas och ungdomarna fran teatergruppen/organisationen Albor. Den forsta koppen coca-te ar drucken, och de forsta spanska-samtalen ar avklarade (med nod och nappe). Vi har checkat in pa ett hostel och vi har kollat in staden. Det ar 25 grader varmt och solen branner, vi saknar inte det svenska klimatet! Detta kanns som en helt perfekt start pa var resa! Fler uppdateringar kommer snart! Puss Alla!

Today

Ikväll bär tåget av mot Stockholm! Starka känslor.


Världens lyckligaste

3/2-12